Carby Motorsport & Racing

Torparskogsrundan, Vallentuna MK 21 feb. - 2010

Nya tag!

Smaka på detta:
Torparskogs rundan, Vallentuna MK - Vintertävling!!

Och: Minus 18 grader och bitvis 1 ½ meter höga snövallar!!!

Redan såhär långt var det succé! Lägg sedan till i receptet att Carby Motorsport blev inhyrda för att skjutsa Richard Lee - Bluebeams VD då grabbarnas Nissan tyvärr inte hann få sig en ny växellåda.

Richard med fru flögs in från Pasadena, en förort till Los Angeles från 22 grader varmt, skjortärmsväder, in till “Roselawgen” och så skulle han få sig en upplevelse av exotisk karaktär.. Trevligt nog anslöt Richard med fru redan dagen innan till Körlinge för att insupa känslan, hälsa på undertecknad och ställa in bälten, prova hjälm osv..

Nåväl, söndagsmorgonen kom, lika kall men med löfte om sol och fint väder. Jag tog Evo:n och hjulade upp till depån i Hakungekrossen. Janne från Bluebeam fick det stora förtroendet att ratta upp LT31:an, dagens värmestuga, för de amerikanske vännerna(nåja, det var inte så dumt att krypa in där själv heller ibland…)

Vi, (jag o Richard samt Björne och Janne) gjorde gemensam serviceplats och kände oss lite som Sebastian och Marcus där vi backade in i tältet under Ramirent- och Bluebeam-skyltarna.

Besiktningen hade flyttats till Åkersberga för att inte besiktningspersonalen skulle frysa kroppsdelar av sig. Så där fick nu Richard den första kontakten med en rallybil “live” - där kom också de första av dagens otaliga väsande “wow” - besiktningen gick bra och vi tog oss ner till depån igen för att göra “final-check” inför race-start.

Tror att det ungefär då hade börjat gå upp för Richard att det nu var “the real thing”

Efter en crash-course i roadbooksläsning samt tider inne i LT:n hos Björne var vi då klara för start. Bilden i bloggen hade anlänt från Jonas på SS1 - så det hade börjat dra ordentligt i gas-tarmen…

Klart för start!

Richard tog sitt uppdrag mycket seriöst, så han hade järnkoll på transporttiden och klockade in oss perfekt. Det var häftigt att komma till TK:n och mötas av Gunnar, Lasse, Peter, Kenta och Peter. Jag förklarade för Richard att det var enbart kompisar vid starten… “wow!” :-)

Det blev lite väntan inför att sträckan skulle förklaras “ready”.. Så undrade Kastman om vi kunde gå på 30 sek - Ja, absolut! Dock så var inte riktigt Richard med på det, så när han rapporterade 1 minut kvar ryckte Bäckström bort flaggan och jag tappade kopplingen med responsen påslagen… Richards huvud försvann bakåt med en faslig fart.. Sen hann jag inte riktigt räkna alla “wow” under sträckan.. Men han tyckte nog att det var häftigt, han hade nog inte riktigt förväntat sig accelerationen, den bitvis hoppiga sträckan och de enorma snövallarna… Både SS1 och SS2 gick utan fadäser och vi kunde sakta åka tillbaka mot depån igen, där Richard försökte förmedla alla intryck till sin fru som hade sett oss på tvären i vägbytet där de gick in.

Björne rapporterade att de hade varit “överförsiktiga” och hade tappat onödigt mycket pga. att det var svårkört. Men glädjande nog kom de i alla fall välbehållna till depån igen.

Roger på vägen…

Ny attack!

Nu hade Richard fått lite mat, kaffe och värme och dessutom fått lite kärlek av sin fru så han och jag var klara för att attackera igen. Vi startade med betydligt bättre fäste än första varvet och tänkte att det skulle bli mycket bättre tider, men när vi såg bil efter bil i dikena alternativt hål efter hål i vallarna för de som hade skottat upp sig igen insåg vi att vi bara kunde förlora på alltför optimistisk körning… Anders Nystedts uppmaning ringde i öronen: “Om du bara håller dig på vägen kommer du att ligga bra till” - helt korrekt skulle det visa sig.. dock kändes det som att jag blev alldeles för försiktig och tiderna blev därefter. Sen började man att fundera på att “Nu måste jag ha bilen och Richard i mål” - DET är inte heller bra för bra tider…men lyckligtvis räckte tiden till för när vi kom i mål var vi klassegrare och tvåa totalt..

Björne rapporterade krånglande växellänkage och bilar tvärs över vägen med flera minuters lyftning av andra bilar för att komma fram, utan 1a eller 2a fick de ändå till bra körning och tiden räckte ändå till 3e plats, vilket i körtid hade räckt till 2a om de inte hade skottat och lyft andra bilar.. Så…. That’s rally Bjorn!

Frusna pokaler

Så till slut kunde vi bjuda Richard på något så exotiskt som en 1a-prispokal i ett svenskt snörally….och pokalerna förresten…de hade frusit fast i “prispodiet” !!

Lyckad tävling och event för alla inblandade i Bluebeam och för oss i Carby Motorsport!!

Men…fattas det inte något nu tänker ni…??

Jodå, Roger ringde mig och bad mig ordna en traktor åt honom.

Ordningen återställd.

:-)