Carby Motorsport & Racing

Skepptunasprinten

Tidigt, kallt

Tidig, kall morgon.Så var det då söndag morgon, klockan ringde 05.30 hemma hos undertecknad. Motsträvigt men ändå villigt masade vi oss ur sängen. Efter lite snabb packning bar det av i en ännu så länge djupfryst, iskall LT31 medan Mikaela åkte en lika kall Volvo upp mot Körlinge där Mårten redan höll på att packa. Efter lite däcksbyte för att hjula upp med Evo:n så var även Mårten och Micke lastade och klara. Så begav vi oss iväg. Första anhalt var Angarnkorset där det bolmade hysteriskt från motorrummet, men inget fel upptäcktes.

Alltnog fortsatte färden mot Vallentuna, där, i backarna uppför, blev andra stoppet nödvändigt då det rök än värre. Då insåg vi att vevhusventilationen var helt igensatt, snabbt löst och jag och Mårten var, rökfria, på väg igen, dock på glashala morgonvägar.

Under tiden har Mikaela och Micke fått punktering, så de fick byta och ställa ifrån sig Volvon hemma. En riktig, kall strulmorgon.

Men som Clint Eastwood sa i Heartbreak Ridge: You improvise, you adapt and you overcome! And we did!

Till slut så var hela Carby Motorsport iallafall på plats, besiktigade och klara. Kenta och Peter denna gång som åskådare.

Start

Besiktningen av banan gick utan problem, men vi insåg att de hade kortat av sträckningen rejält då de tyvärr inte lyckats utverka tillstånd från alla markägare, lite trist men det fick gå i alla fall. Sträckningen var via folkracebanan, in i skogen, hoppet och ut på banan igen och avsluta på Lilla Ullentuna som vanligt, bara lite kortare alltså.

Peter och Mikaela hade startnummer 5 och var tidigt på banan, halt, trångt och fruktansvärt rattrostigt och obalanserad körning! Men som alltid, ändå, oerhört kul! Micke botaniserade friskt ibland snödrivorna och hittade faktiskt en och annan, fastnade lite osv… man kan sammanfatta: Inte nöjd.. Han rapporterade också rattrost och missnöje och en hel del träningsbehov… Vännerna i Bluebeam-Corsan som hade slitit riktigt ont för att försöka anpassa den nya motorn till bilen belönades med batteristopp på startlinjen, lite synd om dem.

Varv 2

Nu var både Micke och undertecknad lite mer taggade och lite grus hade hunnit komma fram så det gick att attackera betydligt mer. Jag och Mikaela i Evo:n fick till en bra kommunikation i bilen och vi lyckades kapa 4 sek och fick dessutom en bättre harmoni i körningen. Kändes lite bättre. Micke höll sig på vägen och var om inte nöjd så i alla fall liiite nöjdare. Bluebeam-Corsan med Kenneth och Jonas hade fått i ett nytt batteri som nog skulle hålla sträckan ut i alla fall, och det gjorde det men istället blev motorn helt orkeslös vilket tiderna tydligt vittnar om.

Varv 3

Ännu mer taggade och med nyupplagd taktik satte jag och Mikaela av och lyckades kapa ytterligare 5 sekunder, det får vi vara nöjda med, främst för att körningen stämde mycket bättre. Mårten berättar att Micke skärpte sig till sista åket och fick på en bra körning så vi var bägge ganska tillfreds med dagen - och naturligtvis kanonkul!

Ny sponsor!

Kul var också att vår nyaste sponsor,  RE Engineering, Pontus Ringaby, kom och besökte oss tillsammans med sina barn, trevligt! Carby Motorsport önskar välkommen till familjen!

Tävlingen vanns av Daniel Falk i sin Subaru i en extremt hård fight med Micke Waxell, Escort Cosworth som 2:a och Per-Arne Eriksson i Mazdan på tredje plats. Endast 0,1 sekund skiljde de tre, och man fick ta till skiljesträcka för att sära på 2:an och 3:an.

I 2WD tog alltid lika fortåkande Tommy Högström hand om segern, 1,2 sek före Corsa-kollegan Jens Branteström och 3:a blev Johan Elovsson i sin vassa Nissan Sunny, bara en tiondel bakom “Brante”.

Klassisk mark

Som oftast - en kul tävling med Skepptuna MK som alltid, många eldsjälar och trevliga människor.

Finns det något mer traditionellt än en varm korv och en stekt äggmacka i deras klubbhus?