Carby Motorsport & Racing

MMK-Sprinten 18 okt. - 09

Tankar

Undrar hur många gånger man kommer att tänka: Nu! Nu ska vi åka disciplinerat och inte förhasta oss… Många gånger kommer det att bli. Varför skulle denna gång bli annorlunda…? Jo, därför att man hoppas att man ska en gång komma till insikt om att man måste förändra någonting om det skall bli en förändring, det är en simpel logik. Så med ett visst mått av tillförsikt styrde vi kosan mot Mälaröarna mitt i natten, direkt från fest i Uppsala, Micke på det lokala hotellet “Stjärnan” hade vänligheten att förse oss med dörrkod och att ställa upp våra rum. Hotellet låg mitt emellan, bara 100 meter ifrån både anmälan och besiktningslokalerna, så efter en snabb frukost tog vi oss fort dit och varken det ena eller andra förberedde oss några problem, dock är det ALLTID lika nervöst när man inte hittar vagnboken direkt…!

Kort men god sömn.

Ny servicepersonal

Vi hade fått med oss en ny servicepersonal i form av Linn, tillsammans med Mikaela tog de LT 31:an långt ut på Ekerö, förbi Nyckelby där sprinten var förlagd, en klassisk sträcka, bara att de hade lagt den “baklänges” - några välkända målsvängar blev istället till startsvängar, där Björn, i sin C-förar-debut skulle komma att ha synpunkter på sin kära far, vid detta tillfälle, ivrig åskådare..

I depån formerade vi oss tillsammans med Roger, Jonas, Björne och Peter Dahlqvist, Escort MK2, ny och välkommen i “gänget” Förresten, “Grym gryta” Peter!!

Bra körning Jonas!

Alltnog gjorde vi oss klara att attackera. Jonas får på ett kanonåk direkt och ligger 7:a efter första vändan, kul! Själva åker vi nervöst och osäkert och tar upp kö-platsen, tillsammans med Bengt Johansson i silver Evo4:an. Roger, fortfarande nervös och obekväm med framhjulsdriften hänger likaså en bit ner i listan. Peter genomför tre hyfsat habila åk och paraderar mitt i listan. Jonas lyckades i alla fall att koppla bort det eviga “försökandet” inför sista varvet och lyckades kapa bort 2 onödiga sekunder och slutade på en hedrande 11:e plats, bra gjort! Själv fick vi nöja oss med en 13:e plats (och det är vi INTE nöjda med!)

Mälaröarna bjöd också på fint väder, även om sträckan från ett tidigare regnande bitvis var väldigt hal. Ja, vi försökte ju några gånger till, men lyckades inte hitta någon rytm, försöker FÖR mycket. Lena anlände lite senare och funderade över varför vi analyserar så mycket och inte kör bil istället, “- Ni kan ju det” - material att fundera över…

Lena har droppat en fråga...

Däremot så gjorde Mikaela ett försök att läsa hemskrivna noter, (tack Björne!) Och det fungerade otroligt bra, imponerande bra. Även om jag trodde att hon inte hann med vid ett tillfälle, men det var helt enkelt det att pappret, ett tunt A4, inte gick att läsa från när vi studsade fram på vägen, allt blev bara suddigt… ;-)

Ja, hur var det nu med Björne och Anders då…?

Jo, Anders hade spanat in en riktigt ful sten som hade kommit upp i dagen efter x antal åkande. Så, ivrig att varna sonen gjorde han några diffusa tecken som inte Björne kunde uppfatta och han fick istället tokspel och höll på att krascha Golfen totalt…när han sedermera anlände till depån igen ville alla gratulera honom till att ha kommit i mål i sin första C-tävling…fast… det enda Björne hade i sikte var att avlägsna någon kroppsdel från sin far.

För att avkorta historien kan vi förtälja att Anders har kroppsdelen kvar och Björne ändå, till slut, gladde sig åt att ha kommit i mål, helskinnad.

Ändå, summa summarum, en kul tävling som lämnar en del tankar, jag lägger dem under huvudkudden Lena!